På avdelningen onsdag 1 juli
Onsdag den 1 Juli.
Jag vaknar upp på avdelningen efter ännu en kliig natt av oxikodonet.
Första måltiden blir en skål med fil och sedan soppor. Familjen kommer och hälsar på. De bor i ett hus bredvid där anhöriga får hyra rum. Kommer att bli många promenader dit senare för att sitta på den härliga uteplatsen där.
För varje tur utanför avdelningen är det munskydd som gäller. Immunförsvaret körs i botten med en massa immundämpande piller.
Medicin för 2 dagar. De immundämpande justeras dagligen beroende på hur värdena ser ut. Men de kommer jag få äta hela livet ut för att inte få en avstötning, dvs att kroppen inte ska putta ut levern ur kroppen.
Äntligen byter de ut Oxikodonet mot Targiniq. Inget kliande! Efter år av kliande på hela kroppen pga av min gamla ofungerande lever. Färdigkliat nu? Min klimatta (läs dörrmatta) kan vara ett minne blott;) Likaså sömnlösa nätter. Jippi! Som jag väntat på det här!
Jag får två påsar albumin för att få upp blodtrycket och för att få ut vätskan i magen som bland annat finns där efter operationen då vätska kommer ur blodbanan. Har en slang och påse på magen där vätskan kan rinna ut.
Sjukgymnasten tar med mig upp och går och ger mig en pipa att blåsa i för att få igång lungorna. Min syster kollar mig stenhårt att jag blåser i pipan enligt schemat;)
Tar ännu en tur i korridoren med familjen. Känner mig ändå rätt pigg!
Innan dagen är slut tar det bort en av två CVK (central venkateter. Med den slipper man sticka hål varje gång medicin ska in eller blodprover tas. Den sätts in under narkos. Tur det!) även dränet i magen tas bort, likaså två andra ingångar till blodbanan. Snart sladd och slangfri;)