nylever.blogg.se

Efter en härlig kväll med grillning i solen hos vänner, den 28 juni 2015, ligger jag i soffan när mobilen ringer.

Vem ringer nu kl 22? Inget hemligt nummer. Ett vanligt 070 nummer.

En vänlig  röst presenterar sig som transplantationskoordinator på Sahlgrenska.

"Vi har en lever till dig som passar dig"

Oj, nu händer det. Det här kommer göra ont tänker jag.

"Va? Är det min tur nu?" (efter väntan i 1 år och 2 månader.)

Jag repeterar vad jag egentligen vet jag ska göra tillsammans med koordinatorn. Ringa taxi, packa det sista i väskan som ska med. 

Taxin är beställd och kommer kl 23. Kl har hunnit bli 22.30.

Ringer hem.

"Det är dax nu, hinner inte prata, ringer i taxin"

"Jaahaa, va ok" pappa låter lite skärrad.

Rafsar ihop lite mer kläder, laddare, min maskot "Bror" och några foton på familjen mm. Hinner tänka på att ta ut soporna, känner mig samlad, knacka på hos grannen för att lämna nyckeln där.

Taxichauffören är en pratsam man... Lite för pratsam... Phu tänker jag. Malmö-Gbg med den här pratkvarnen!

Det blir många samtal på vägen upp. Min syster som haft planen att åka med till Gbg är på Öland. Hon ringer och säger att hon sitter i bilen på väg upp. Redan! Alltid vid min sida söta syster!

Mamma och pappa åker från Ulricehamn också de på studs. Wow vilket stöd man har!!

Min vän Marika ringer efter att jag meddelat att det är dax och önskar lycka till. 

Resan upp går bra. Det sjunker inte riktigt in att jag är på väg att få en ny lever!

Med lite skav i öronen efter en redig skånsk pratkvarn vid min sida möts jag av mamma och pappa och strax därefter anländer min syster och hennes sambo som varit snäll och skjutsat. Klockan är snart 02.30. Förberedelserna kan börja! Känner mig fortfarande otroligt samlad.